Jag överlevde jobbdagen. Men ont har jag. Ständigt denna påminnelse om den lilla grodan.
Jag har i all fall lovat mig att inte gräva ner mig utan att försöka att släppa taget om den lilla.
Läskigt att det redan var bestämt om det skulle bli en flicka eller pojke. Nu ska jag vara en bra mammaförebild och inte låta det här knäcka mig. Jag ska vara stark och tro på framtiden.
Det hade grodan velat.
Idag har jag varit med om nåt annat paradoxalt. En valp som jag har i min närhet blev allvarligt sjuk och skulle lämnas tillbaks till uppfödaren. Detta blev min lott då ägaren inte orkade. Helt sjukt att symboliskt lämna ifrån sig det lilla livet som var snorig och halvdan. Mina mammatakter skrek och det ryckte i livmodern.
I övrigt är jag orolig för min stora vovve. Han är oberäknelig och inte snäll alla gånger.
Jag stressar ihjäl mig hur jag ska få ordning på honom och känner mig totalt maktlös.
Måtte det gå att ordna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar