Idag har varit en marddröm. Jag hade medarbetarsamtal och fick en del ris som var förknippat med att jag varit borta mycket och inte kommunicerat detta på det bästa sättet. det blev ju inte bättre att jag var på gynakuten hela måndagen. Så jag var tvungen att berätta för min chef. och nu är jag livrädd för att han ska se på mig annorlunda. Inte ge mig förtroende och ansvar och tänka " jaja det är bättre att ge uppgiften till nån annan, hon ska säkert bli gravid igen snart". Ont i magen, ont i hjärtat och livrädd. Fy, varför ska man behöva känna så som kvinna?
Det finns trots det en ljusglimt. min älskade Caroline kommer med sin man och deras tre virvelvindar, ossian, iris och vera. jag behöver barnens glädje och driv och jag ser fram emot att få njuta av dom.
Styrka till mig. Nu, tack. Jag betalar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar