Idag är det en sorgens dag.

Min fina vän är borta. hon valde att ta sitt liv igår. jag är förkrossad och arg. Vill att hon ska finnas kvar. Men hennes missbruk gick överstyr och hon förlorade sitt barn. Då förlorade hon också sig själv.

ont ont ont gör det. Jag saknar dig.

You win some and loose some

Idag ringde min bror. Han berättade att de ska få sitt andra barn den 30 juni. Samma datum som vi skulle ha fått vårt. Jag är jättelycklig för deras skull men samtidigt ledsen för vår skull. Mitt hjärta vrids åt alla håll och jag har ångest för att jag känner mig  ledsen och inte bara känner glädje för deras skull.

Vi skulle ju också ha fått vårt barn. Just då. Tänk om vi inte är gravida när deras bebis kommer och så kan jag bara tänka att  "vårt barn skulle ju också ha varit här nu".

Jag älskar min bror och hans fru. Jag älskar deras son Emil. Men jag sörjer vårt barn en dag som denna och är ledsen över att vår lilla ängel inte fick vara med och träffa sin kusin.

Söndagsmys

Bra helg! jag känner mig rätt glad! Och utvilad!

Hundliv

Algot gillade inte sitt nya dagis. Han är ju lite surgurka, min farbror. jag stressar över det, eftersom hundarna är det bästa jag har, efter D då förstås!
hm... Hur ska jag lösa det hela? Ingen aning. helst vill jag att dom går kvar på det dagiset dom är på idag, men han förstör för andra... Dagischef Magda är det bästa och mest kompetenta jag någonsin träffat i hundvärlden. känner mig som en gnällspik, men det e lite mkt nu. Jobb, hundarna, missfall, lgh och jag är så less...

Kan inte bara en god fe komma och trolla mitt liv till en saga? Men lite som en saga är det trots allt, eftersom jag 3 helger irad får njuta av några av mina bästa vänner. vilken lycka. Jag lever för det!

Pratade med min vackra kusin, som även är min läkare och jag kände att jag fick stöd i att försöka prova utan medicinerna ett litet tag till. Allt kan vara abstinens och då går det över.
Så ni får stå ut med det svartvita, det gladledsna, och hopplösa, lite till.

Reality calling

Hej, det är Eva från Östermalms barnmorskor. Jag väntar på er, nu har ju inskrivning hos mig idag. skit också, jag har glömt att avboka, fast min kära vän ringde och frågade om missfallet men ändå har dom låtit min tid stå kvar. Det gjorde ont.
Och barnmorskan var så gullig att jag fick kämpa mot tårarna.

Asta har demodex. Så jag måste släppa taget om henne. hur det ska gå vet jag inte. Hon e ju min bebis.

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Dagen har varit en bergodalbana. (hur stavas det?) ledsen i hjärtat men ändå fyllt av fantastiska stunder. Vi var alla fyra på en fantastisk skogspromenad o hundarna fick röja. Jag å älsklingen har inte gått en promenad tillsammans på över 9 veckor då han är skadad. Så det var helt underbart.

Grubblar lite på min medicinering. Jag har ju ätit den som en livlina sedan jag kraschade för två år sedan. sista året har jag ju mått rätt bra men ändå ätit för att jag inte vågat sluta. Men när jag blev gravid ville jag i alla fall prova att sluta. Jag har haft en jäkla abstinens med benkramper, yrsel, hjärtklappning men det har alla gånger varit värt det. Nu när situationen är annorlunda så känns det inte lika självklart. Svårt att veta om ångesten beror på avvänjningen eller på grund av naturliga orsaker eller om jag faktiskt inte är nog frisk att sluta?

Jag har försökt att stärka mitt självförtroende i helgen med att skaka av mig den kritik jag fick på mitt medarbetarsamtal. Det har inte gått lysande. Jag håller med om en del, men känner inte igen mig i andra delar. Tänkte att det kanske landar efter helgen men jag känner mig mer nedtryckt än upplyft. Funderar på om jag ska ta upp och det min chef och be han exemplifiera mer ingående. Men jag vet inte om jag pallar. Jag är i andra fall mycket duktig på att ta kritik, men den här sved som satan. Undrar om det är för att han har rätt eller fel?

Imorgon får lilla Asta domen om hon har demodex eller inte. Ber för att hon inte ska ha det. Vem ska älska Asta om hon inte är avelsduglig? Jag har min dröm om en kennel. Därför är hundar på förvaring inte aktuellt. Jag får ont i magen av blotta tanken.

Dröm sött Anneli. Vakna med ett lätt hjärta imorgon. Du kan, vill och vågar.

Ont det gör.

bakslag. onda onda smärta. Du griper tag i mitt hjärta och vrider tusen nålar.

jag har fått så fina ord skickat till mig idag. nån som bekräftar det jag tänker. att jag vet att det är vanligt. Fuck off. Att det kommer att gå bra nästa gång. Fuck off. Att nu vet ni att ni funkar. Fuck off. Barnet var inte friskt. Fuck off.

det var mitt barn. Vårt barn, som skulle födas den 30 juni. och jag ville ha precis det barnet. men nu blev det inte så. Och jag är förbannat arg över det.

Tack fina S för att du fick ner mig på jorden och fick mig att inse att det inte är konstigt att stanna upp i allt det här.
Vi är många människor som bär på djupa sorger när vi tappar våra ofödda barn. det är ingen bagatell. det må hända vanligt. Men för oss alla är det en stor tragedi.

Vatten i taket.

Det rinner vatten i vårt tak och ut i trapphuset. perfekt sätt att avsluta dagen på!

Hemska dag.

Idag har varit en marddröm. Jag hade medarbetarsamtal och fick en del ris som var förknippat med att jag varit borta mycket och inte kommunicerat detta på det bästa sättet. det blev ju inte bättre att jag var på gynakuten hela måndagen. Så jag var tvungen att berätta för min chef. och nu är jag livrädd för att han ska se på mig annorlunda. Inte ge mig förtroende och ansvar och tänka " jaja det är bättre att ge uppgiften till nån annan, hon ska säkert bli gravid igen snart". Ont i magen, ont i hjärtat och livrädd. Fy, varför ska man behöva känna så som kvinna?

Det finns trots det en ljusglimt. min älskade Caroline kommer med sin man och deras tre virvelvindar, ossian, iris och vera. jag behöver barnens glädje och driv och jag ser fram emot att få njuta av dom.

Styrka till mig. Nu, tack. Jag betalar.

En olycka kommer sällan ensam

Det strular lite överallt just nu. Allt kommer på en gång. Bebis e borta, hundarna e sjuka, problem i en vänskapsrelation. Det sista är det som tynger mitt hjärta mest idag, konstigt nog. Jag vet att hon hade kunnat förstå mig, eftersom hon varit med om det själv. Trött och låg lägger jag mig idag.Min man är förövrigt bara bäst, precis som vanligt.

Algot rörkrökare

Stora älsklingen ska naturligtvis vara mitt i. Idag blir det en bra dag. Ska få min personlighet sönderanalyserad av en konsult som har gjort en utredning av våra personligheter på jobbet. Jag är en gul personlighet, visst. Vad fan innebär det?

Survival

Jag har överlevt en dag till. Gött.

I will survive

Jag överlevde jobbdagen. Men ont har jag. Ständigt denna påminnelse om den lilla grodan.

Jag har i all fall lovat mig att inte gräva ner mig utan att försöka att släppa taget om den lilla.

Läskigt att det redan var bestämt om det skulle bli en flicka eller pojke. Nu ska jag vara en bra mammaförebild och inte låta det här knäcka mig. Jag ska vara stark och tro på framtiden.

Det hade grodan velat.

Idag har jag varit med om nåt annat paradoxalt. En valp som jag har i min närhet blev allvarligt sjuk och skulle lämnas tillbaks till uppfödaren. Detta blev min lott då ägaren inte orkade. Helt sjukt att symboliskt lämna ifrån sig det lilla livet som var snorig och halvdan. Mina mammatakter skrek och det ryckte i livmodern.

I övrigt är jag orolig för min stora vovve. Han är oberäknelig och inte snäll alla gånger.

Jag stressar ihjäl mig hur jag ska få ordning på honom och känner mig totalt maktlös.

Måtte det gå att ordna.

Hjärtesorg

Idag vill jag bara gråta. Förstår inte hur jag ska kunna klara en hel arbetsdag utan att klappa ihop.

Gode Gud

Gör så att jag orkar gå till jobbet imorgon.

Cry baby

Fyra graviditetstest visade att jag var gravid. Det blå krysset kom efter bara några sekunder. Jag visste först inte om jag skulle skratta eller gråta men det slutade med att jag gick ut med alla fyra testen i handen och stortjöt. Extremt chockad blev både jag min kärlek. Men otroligt lyckliga.

Sedan började dagarna av ett ljuvt vakum. Det var fantastiskt att bära på en sån vacker hemlighet. Brösten blev kanonkulor och det slets och drogs i min livmoder. I övrigt mådde jag bra, förutom den extrema tröttheten.

Fullt upp hade vi som vanligt och det fanns inte mycket tid för eftertanke. Men jag gick och smålog åt min vackra hemlighet.

Kärleken min sa saker som: "Det är helt sjukt, jag är inte ens rädd" och vi insåg hur välkommet vårt ofödda barn var.

Vi åkte på resa. Roadtrip i USA med avslutande sol och bad i Mexico. Lyckan var total. Men helt plötsligt var alla mina symptom borta. Jag visste redan i den sekunden att något inte stod rätt till. Jag började blöda och ut kom ett litet paket med ett knyte i jag tog det i min hand om såg formen av en liten böjd larv. Mitt barn. Detta var i en vecka 6, samma sekund som hjärtat skulle börja slå. Jag kan inte låta bli och undra om det hann börja ticka, eller inte. Sjuk tanke, jag vet. På gynakuten visade testet förtfarande positivt på kvällen när vi åkte in men nästföljande morgon visade det negativt och missfallet blev ett faktum.

Så nu står jag här med ett stort tomrum i min mage men framför allt i mitt hjärta. Hur kan det göra så ont? Hur kan ett litet pyre som bara bott i din mage i 6 veckor lämna ett sånt stort tomrum? Min älskade man hoppades ändå in i det sista och hans blick när läkaren sa att det tyvärr var ett fullgånget missfall var fruktansvärd. En liten del av honom dog den sekunden. Jag kände mig bara tom. Jag känner mig fortfarande tom och är livrädd för att försöka igen.